Vindstilla
Tillvaro
Ett vinrött asplöv på marken

Man kan gå där

Under trädkronor
I en lucka i tiden
Du var på träning

Jag
Utan uppgift
Fri

Och jämfört med
Skogen som i sitt förfall
Omfamnade mig

Levde jag kanske mer än någonsin

Klar luft i levande lungor

Höstsolens varma strålar
Viskade till mig först
Innan de träffade marken