Känner flortunna drömmar
segla nerför poröst payne’s grey
inte för att störa
utan för att beröra
kanske vidröra huden
som smältande indigoblå
turas om att darra
så som lövverken
i bedårande midnattssvart
i handen en glänsande kastanj
att krama om
när enkelbeckasinen slagit ut
sin fjäderdräkt
och
kärlekens knoppar stannar upp
i nuet
då jadegrön tystnad hörs
och vinden
river i håret
så de flortunna drömmarna
känns ännu mer
som seglande payne’s grey.