Herr Vinter stapplade fram sina sista steg
och dog smältande framför fötterna på Fröken Vår som
snart hade torkat upp allt det våta

Fröken Vår skuttade jublande fram mot Fru Sommar
och snabbt som det gick snubblade hon i gruset i
sitt sista hopp och bröt nacken
Hon landade på marken där hon snart övertäcktes
av Fru Sommars hår

Fru Sommar tittade på Fröken Vår
vände sig om och gick lugnt vidare
mot Unge Herr Höst

Unge Herr Höst såg Fru Sommar
på långt håll
Såg hur hon mognade och åldrades
tills hon la sig ner på marken och
försvann ner i myllan

Unge Herr Höst tittade lugnt på
när Fru Sommar tynade bort och
då hon var helt försvunnen
tog han fram sina färger och penslar
och började måla

Först några enstaka gula prickar
sedan allt fler ju längre han kom

På sin vandring använde han sig tidigt av
orange och rött
senare blev det mycket brunt och grått

När färgerna på paletten var slut
satte han sig ner på en stubbe och
inväntade Herr Vinter som kom och
begravde Unge herr Höst i snön