Politiken är magstark!
Planeringen huvudlös!
Handhavandet saknar fingertoppskänsla
Allt görs på en höft
Han armbågar sig fram,
pekar med hela handen,
gör tummen upp,
gnuggar händerna
Han tittar under lugg,
och snyter sig i näven
Orden fastnade i munnen,
hjärtat i halsgropen,
men han höll tungan rätt i mun
Han har ögon i nacken,
stirrar sig blind,
fäller krokodiltårar,
slår dövörat till,
har ändan bak,
går dit näsan pekar
Jag rynkar på näsan,
läppjar på kaffet,
har öronen på skaft
Hon håller tand för tunga,
men gapar efter för mycket,
tar sig för pannan,
Han slår sig för bröstet,
sätter ner foten,
klappar sig på magen,
drar på munnen,
pungslår kunderna
Han har råg i ryggen
och spring i benen,
är fullständigt hudlös,
är van att nagelfara andras argument
Hon la krokben för många,
men hade tumme med de flesta
Han axlade en stor uppgift,
vägrade kröka rygg,
visade många fingret,
men vad var hans achilleshäl?
Det knöt sig i magen
Hon vände andra kinden till
Han hade de grå tinningarnas charm,
var en fröjd för ögat,
men talade med kluven tunga;
det var en läpparnas bekännelse
det är i var mans mun
Hon satt med armarna i kors,
rullade tummarna,
såg inte längre än näsan räckte
Ögonen svartnade,
han knöt näven i fickan
Han gick hack i häl,
på armlängds avstånd,
hade fjärilar i magen,
det vattnades i munnen
Han kom tomhänt,
slet sitt hår
Hon höjde på ögonbrynen,
slickade sig om munnen
Han åt ur handen på henne
Han bröstade upp sig,
ville stå på egna ben,
bar hand på henne
Hon tyckte lagen var tandlös,
gnisslade tänder
Hon var lätt på foten,
men stod på god fot med kommissarien,
som dock fick kalla fötter
Hon kom snart på fötter,
men han drog fötterna efter sig
Hon försattes på fri fot
och fick in en fot i firman,
började med två tomma händer,
hade ett välsmort munläder
Han tog ett beslut på stående fot,
tyckte han hade ordentligt på fötterna,
men gjorde inget vettigt över huvud taget
Strax levde hon på stor fot
och la honom för sina fötter,
samlade glödande kol på hans huvud
Presidenten stod med ena foten i graven,
folk röstade med fötterna
Han visste inte på vilken fot han skulle stå,
tyckte sig bunden till händer och fötter,
vinkade med kalla handen,
sköt sig i foten
Hon var på resande fot,
var ofta rund under fötterna,
ville ha ryggen fri
och gick bakom ryggen på honom,
tvådde sina händer,
var som en omvänd hand
Andra höll honom om ryggen,
trots att de insåg att han saknade ryggrad
Han var helt ryggradslös,
kände obehaget ända in i ryggmärgen,
ryggade tillbaka,
men hade ett bra fotarbete
Han gick på knäna,
men hade vassa armbågar,
det satt i ryggmärgen
Till slut bad han på sina bara knän,
men hon kunde inte trolla med knäna,
trots att hon hade bra kort på hand
Hon höll huvudet högt,
men han fick bära hundhuvud
Hon gick med högburet huvud,
hade händerna fulla,
medan han körde huvudet i väggen.
Att hon bara hade mage!
Han stack huvudet i sanden,
men hon fick något i huvudet,
som ställde allt på huvudet
Det steg henne åt huvudet,
och växte henne över huvudet
Till slut stod hon och hängde med huvudet,
medan han flydde hals över huvud
Hon tog sig vatten över huvudet,
fick inget ur händerna,
sa inget på rak arm,
men han fick tak över huvudet
När man krävde hennes huvud på ett fat,
lät hon själv huvuden rulla,
medan andra dog för egen hand
Hon bet huvudet av skammen
och gjorde därefter allt efter sitt eget huvud,
tog lagen i egna händer,
men hade tummen mitt i handen
Hon förvred huvudet på honom,
och talade samtidigt över huvudet på honom
Han tappade fullständigt huvudet,
gick henne tillhanda
Hon slog huvudet på spiken,
han råkade i handgemäng
Han blev torr i munnen;
hon hade gott handlag med honom,
var född med en silversked i munnen,
och han spelade henne i händerna,
blev hennes handgångne man
Han talade bredvid munnen,
och de munhöggs;
hon begärde handräckning,
som Polisen tillhandahöll;
det gick i en handvändning
Till slut tog han bladet från munnen
Han hade många munnar att mätta,
och fick rätta munnen efter matsäcken
Själv levde han ur hand i mun,
var van att måsta vara len i mun
Han tappade ansiktet,
tappade hakan,
blev lång i ansiktet
Hon gjorde stora ögon,
han kastade ett öga
Hon var ansiktet utåt,
han räddade ansiktet
Hon visade sitt rätta ansikte,
slog undan benen på honom
Han var ligans huvudman,
tog långa benet före
Hon kom på benen,
han la benen på ryggen
Han sprang iväg med svansen mellan benen
Till slut var han bara skinn och ben
Han hade många år på nacken,
hon flåsade honom i nacken