Jag tittar på lövet som skakar.
Jiggar ensam i den stilla busken.
Det ser ut som de där
snabbspolningsvideorna
eller när en stillbildskamera
spelar in ett fält med blommor.
Medan tiden går.

De jiggar,
jiggar tillsammans med molnen.
Vilken rand över huvudet.
Men denna kväll
är molnen en dammig muff,
vaggandes en sovande baby måne
och bara lövet vippar.
Jiggar ensam i den stilla busken.

Jag jiggar
och pysslar med fuffens
under stjärnor som inte randar
eller skakar i vinden.
Det gör bara mig upprymd.
Min rymd,
min måne,
mitt himla liv.
Ta in det.