Träden skiftar, grönt, till gult, till rött
Mitt psyke har sänkts i ett nytt stålbad
En ny verklighet, med samma trötta inställning
Uppgivet, ifrågasättande, ilsket
Ett raseri som bränner från insidan
En mask som är kyligt iskall
Förråd aldrig dina känslor, lita aldrig på någon
Varje vän en potentiell dolk i din rygg
Pengar styr världen och förblindar människan
Fördunklar hennes inneboende nihilism
Den gud som bor i den fulaste delen av oss
Den smutsige Gud vi mördade
För att få kalla oss själva eviga
Medan vi fortsatte kräla i dynga

Sanningen är att den Gud som längtar efter att förverkligas
Finns inom oss, i våra mörkaste skrymslen
Den gnistrar som diamant i ett hav av kol
Suktar efter giriga händer
Skälver, i älskande kroppar
Likt skaparkraften, föds ur förfall
Liv föds ur död, mening ur förgänglighet
Sanningen glöder som kol i våra ögon
Som de vises sten, du finner bland smuts
Allt detta finns för våra händer
Men först måste vi sluta dränka varandra
Och det tycks mig som ett omöjligt projekt...