Det växer blåregn i luften 

Och alla orden kom ut så sköra 

Kanske 

För att vi redan hade klätt på oss 

Något för stort 

Var bordet mellan oss 

Vi skrattade blygt åt att vi inte nådde 

Fingertopparna som Hade slickat oss hesa 

i urgrunden flödade sidenmörkret ymnigt emot dämmes 

Där du kupade dina händer 

För mej

Att rinnas in i dej

Fastnaglade över varandras film

Glidande långsamt in i speglade scener

Smaken av havssalt kring ditt hår

Stegrar

Skummande 

Vågorna viskar

'Kom!

Kom, till det jag Färdas dej mot'

Dina hårtestar snuddar

Vidrör mitt själviska

Vi var aldrig så nakna 

Andetagen aldrig Så sköra 

Du sa,

Att marmorn kändes varm

Bakom mina slutna ögonlock flöt viskar