Cosmo, Cosmo, Cosmo <3
Demetrei
det är ett kretslopp:
ur tonårsflickorna skall vi resa oss
som återbrukade poeter, gång
på gång skall vi skandera
våra självmordsprofetior
vårt uppvaknande genom nedstigande
sänk mitt namn i den mörka myllan
man glömmer
om och om igen att det nästa
börjar nu
redan nuet är ett nytt skeende
nya kroppar skall gås in
och ur
vem är jag i den här tiden-
- en inkarnerad entitet
eller en depressiv megaloman?
snurra min jord igen
vi skall följa
drömmarna tills de kastar sig
utför ättestupan
sedan skall vi sörja
tills vi känner vittringen
av vintern våren hösten
då slänger vi av oss silverkapporna,
ömsar skinn
skiftar hamn
det är vi som är kvinnorna
som tror att de är fåglar:
jag bortom räddning, du innan
dina av vax
jag med mina desperata da vinci-vingar
två felplacerade fenixungar
vi håller skriet i handen
vårdar raseriet i bröstkorgen
förgyller våra egna burar
sminkar oss som änglar
eller paradisfåglar
mitt i regnskogen
drömmer vi om öknen.