Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Cosmo, Cosmo, Cosmo <3


Demetrei

det är ett kretslopp:
ur tonårsflickorna skall vi resa oss
som återbrukade poeter, gång
på gång skall vi skandera
våra självmordsprofetior
vårt uppvaknande genom nedstigande
sänk mitt namn i den mörka myllan

man glömmer
om och om igen att det nästa
börjar nu
redan nuet är ett nytt skeende
nya kroppar skall gås in
och ur
vem är jag i den här tiden-
- en inkarnerad entitet
eller en depressiv megaloman?
snurra min jord igen

vi skall följa
drömmarna tills de kastar sig
utför ättestupan
sedan skall vi sörja
tills vi känner vittringen
av vintern våren hösten
då slänger vi av oss silverkapporna,
ömsar skinn
skiftar hamn

det är vi som är kvinnorna
som tror att de är fåglar:
jag bortom räddning, du innan
dina av vax
jag med mina desperata da vinci-vingar
två felplacerade fenixungar


vi håller skriet i handen
vårdar raseriet i bröstkorgen
förgyller våra egna burar
sminkar oss som änglar
eller paradisfåglar


mitt i regnskogen
drömmer vi om öknen.




Fri vers av Evelina Bramstång
Läst 74 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-09-25 23:12



Bookmark and Share


  Lustverket VIP
Himla snyggt skriven och med ett innehåll som letar sig in till hjärtat. "Nya kroppar ska gås in..." riktigt starkt. Och passagen

vi skall följa
drömmarna tills de kastar sig
utför ättestupan

Tänkvärt. Vi följer dem dit, men är det värt att kasta sig utför med dem?
2022-09-26
  > Nästa text
< Föregående

Evelina Bramstång