... and still counting ...

Bekänner mig lite smått oroad
inför dagens läkarbesök ...

Ber till alla högre makter
att hjälpa mig med att hålla masken
i tillräcklig grad
för att motverka eventuella yttre influenser
som skulle kunna påverka mina chanser
till att slippa bli utsatt för risken
att än en gång bli föremål för godtycklighet
där utgången göms undan i statistiken
för mindre lyckade försök ...

Detta är en sådan dag
då jag hett önskar 
att jag kunde återfå
hela mitt forna jag
med alla tillbehör ...

Ty då skulle jag ej
behöva oroa mig
för det jag nu 
på alldeles för goda grunder
känner kalla kårar 
längs ryggradens hela längd inför ...

Söker inte få någon empati
Inte ens sympati ...

Att jag skriver dessa rader
är nog allra mest för 
min alldeles egen skull
då det lättar anspänningen
att se det hela i skriftad form
med avseende på det som
alltför många gånger varit norm ...

Det skänker mig perspektiv
många gånger nog 
för att få mig att samla ihop mig själv
tillräckligt för att kunna
rädda förutsättningarna för
ett fortsatt hyfsat kvalitativt framtida liv ...

Lite av ett slags
proaktiv sorgbearbetning
för att om möjligt undgå
en i annat fall
förväntad nödvändig postaktiv ...