Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Förtydligande: Detta är en beskrivning om en fiktiv person som är utsatt för grov mobbing. Så pass att den börjar tvivla på sin egen självbild. Även om vi nästan alla har upplevt mobbing i något fall är detta inte självupplevt.


Mobbning

När jag blundar så känns smärtan lite mindre.
När jag gömmer mig här är jag skyddad för en stund.
När jag sitter här så kan jag nästan övertyga mig om att det är normalt.

Nypningar och slag.
Glåpord och kommentarer.
Hat och ignorans.

Jag måste ju förtjäna det.
Jag kanske har gjort något fel.
Jag är nog född dålig.

Innan jag kom hit så mådde jag bra och var glad.
Som en annan, vilken som helst.
En vanlig människa, som passade in.

Här är jag ingen.
Här är jag hatad och utfryst.
Här blir jag aldrig inbjuden till fest och möten.

Dom utanför förstår inte.
Dom menar det säkert inte, det kommer att bli bra, säger dom
Dom kanske också tycker att jag förtjänar det?

Blåmärkena överlappar varandra.
Men täcker inte hålen i min själ.
Som växer för varje dag och ord och slag och blick.

Varför är detta jag?
Hur kom jag hit?
Hur blir jag förlåten?

När får jag också vara hel?




Fri vers (Fri form) av Sven Borrie VIP
Läst 176 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-09-27 14:41



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Jag förstår.
Beklagar det inträffade.
2022-09-27

  Sven Borrie VIP
Svar till Larz.
Detta handlar alltså om mobbing i tex skolmiljö eller arbetsmiljö. Om att vara så nerbruten att ens självinsikt är helt bruten. Den alltså är allmänt skriven.
Inget om Poeter.se eller ens Sverige.
2022-09-27

  Larz Gustafsson VIP
Menar du Sverige eller poeter.se?
2022-09-27
  > Nästa text
< Föregående

Sven Borrie
Sven Borrie VIP