Vad passar bättre i dag än att klaga på vädret och världen?
Grå är de båda två; dumhet och dimma rår!

Över mitt fönsterglas smattrar nu regnet i smutsiga floder
och mina hörlurar sprängs tunga av Rysslands krig.

Ack, att jag vore tillbaka i barndomens vårljusa hage,
fjärran från ondskans tjut, trygg ifrån storm och is!

Realiteternas värld har dock ännu en värre ordning. 
Endast i drömmarnas värld lyckas min själ få ro,

Varför får höstens heshet och människans ondska råda?
Varför tar sommaren slut, freden i luft och själ?

Liksom Stagnelius klagade i sin bedrövelses mörker,
klagar jag nu idag både på höstrusk och krig.

Tröstas jag likafullt gör av hans ständigt berörande insikt:
"Natten är dagens mor, Kaos är granne med Gud".