ur Det förflutnas skepnader
En dråplig relation”Gör inga misstag. Du har gjort samma misstag nu i 10 års tid” säger hon ”Hur ska det gå till?” säger han ”Mer etik åt folket. Det är för lite etik” Skriker hon impulsivt ”Fattar du inte det är det illa ställt med dig!?” fortsätter hon ”Mer etik? Har vi inte tillräckligt Tycker du? En uppsjö med lagparagrafer Vem klarar av att leva upp till det?” Säger han lakoniskt ”Jag vill att det ska vara perfekt” Fortsätter hon ”Är du nazist, eller?” frågar hon ”Om du är det är du äcklig” säger hon ”Jag är inte nazist” säger han ”Vad är du då?” frågar hon ”Nazister vår tids syndabockar” säger han Och han fortsätter ”Jag är mänsklig människa av kött och blod. Jag irrar omkring här nere på jorden som en Sanningsökande hund. Varför ska man vara nazist??” ”Va rädd du ser ut!? Du har läst Kafka Hör jag” skriker hon missnöjd över hans svar ”Rädd kan man väl vara. Jag tror inte på att det finns några stora övermänniskor” säger han ”Jag hatar rädda små män. Det värsta jag vet är de som skyller på samhället. Vad är du rädd för då?” säger hon ödmjukt ”Jag är rädd för atombomber och kärnvapen Till exempel. Är inte du det också?” säger han ”Jo det klart. Det han man väl ha rätt att vara” Säger hon också lakoniskt ”Nu vill jag nog sluta den här diskussionen känner jag” Säger hon och lämnar rummet Han sitter kvar och tar upp sin mobil Och swishar 100 kr till en organisation Som verkar för ett avskaffande av atombomber och kärnvapen Hon tittar in i rummet igen och Säger med hög gäll ton ”Vad skriver du? Får jag se vad du skriver!?!?”
Taleptox Skrev Den 20220928 <+> |
Nästa text
Föregående Taleptox |