min psykolog säger till mig att jag alltid kan styra tant liljas tankar, men jag tror henne inte.

den oskyldiga tant liljas röst som hörs varje dag.
den som ekar runt och runt, precis som i storasysters tomma badrum.
du är inte värdig det här.
du förtjänar ingenting.
du kommer inte klara det här, ge upp.

och jag tror på henne.

jag kommer aldrig bli som tant lilja själv.
hon är vackrare än Goliats skrik i junikvällen
"det är du och jag, byt inte ut mig!"
"hon vill bara väl" svarade flickan

flickan med dom nu uppskurna underarmarna i januari som aldrig trodde att det var sådan tant lilja var.