Julaftonskväll vid härden.
Det är gott att få vara inne.
Isen har lagt sig på fjärden.
Julefrid i människors sinne.

Man hör stormen kring gavlarna tjuta.
Kung Bore regerar vår trakt.
Genom frostbelupen ruta
kan man se hur han visar sin makt.

Far är på lidret och hämtar ved.
Snön yr rasande runt knuten.
Far kommer in nedkyld och vred,
men får en julsup i sista minuten

Barnen med tindrande ögon sitter.
Förväntansfulla äro de små.
Storögt beskådar de granens glitter
och undrar vad de av Tomten ska få.

Denna sällsamma afton med dans kring en gran,
Arne Weise och tomten med alla paket.
Dopp i grytan. vörtbröd och skinka från Scan,
som är stor och mäkta fet

Julaftonskväll i hemmets vrå.
Mor griljerar en skinka.
Far har pimplat en flaska glögg – eller två,
och nu måste han ut och pinka.

Far ragglar upp full som ett ägg.
Försöker ur soffan sig häva.
Han tappar balansen, och far in i en vägg.
Av fasa barnen nu bäva.

Far kravlar runt som en vilsen kut.
Välter ner mors julgrupp på parketten.
Kommer så upp på bena till slut,
men vinglar till och gör värsta piruetten.

Mor begynner att banna far.
Ska han förstöra julefriden!?
Hon får en snyting i fejset som svar.
Far säger att det var på tiden.

Med ett stadigt grepp uti mors blonda hår,
han tvingar mors huvud tillbaka.
Med vildsint blick han slår och han slår.
Mor blöder från näsa och haka.

Far pryglar och bultar tills mor mist all sans
och faller på golvet ner.
Mors hy har fått en blågrå nyans,
en brusten blick som ej längre ser.

Lillan blir rädd och börjar att grina
när far sparkar mor i magen.
Sen övergår far till att misshandla glina.
För nu är han i tuktartagen.

En av de små kissar på sig på mattan.
Som en vansinnig far tittar på.
Försöker hugga tag i ungen med krattan
men hinner inte att slå.
Ty barnen flyr barfota ut i natten
där som kölden biter i skinnet.
I soffan står far och låter sitt vatten,
– och erfar julefrid i sinnet.