Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En sjöjungfrus önskan

Hon ligger under flytbryggan
med fingrarna uppstuckna mellan junis näckrosprakt
När längtan tränger sig innanför hennes kött
och paralyserar huden med silkessång och sammetston
formar hennes andetag
som i trans
dessa små spruckna ljudande snäckskal

Det finns sirener och vattenväsen krälandes i hennes blod
det är varför natten känns som ett uppslitet förbrukat vrål
Inuti de mörkgröna bottenpalatsen
andas hon orangea himlar
i hopp om att en dag få bära en duvungars gråhet
eller ett ungdjurs nyvakna råmande

Det finns en yta som gör ont och en annan som är söt att bita i

Det finns något besynnerligt beskt över en augustikväll i kräftsäsong
något kravlande svart
genom dimridåers morgonljus
Det händer att havsgudens händer rycker henne ur sömnsströmmarna
och när det sker
sker alla rörelser parallella till objektet
som är själva kroppens marginal

Det att inte besitta sin egen vildaste fantasi

Alltid befinner sig medvetandet någonstans
även om ljuset är bländade
synen ur fokus
muskulaturen och hjärnan lealös som hos sjöskalven

Dagg finns
eller dagg finns inte
Daggmasken är betet det vet hon
de har varnat henne
det finns vassa klor redo att dräpa
i viljan hos sjömän och småfiskare

Varsamt utvalda
silverglänsande nätter
vågar hon sig upp längs fagersjöns svarta klippränder
det är doften från bränd tobak i piporna
det rossliga hostandet när ännu en av de tappra matroserna
tappar behärskningen av sin egen kropp
och ger vika av åtråns berusning
som gör att hon tar emot hans tunga kropp
Hon lindar honom i tång och alg
tills han bara ett litet halt paket
När hon svalt honom hel
har hon svalt sötman i hans första kärlek
hans svarta dagars sot
sorgen efter ett begravt barn
som aldrig fick chansen att ta sats och springa
längs skumbadets kant

Mest av allt
vill hon infinna sig i piraten Os händelsehorisont
hon har döpt honom efter det vackraste hon vet
det eviga kretsloppet
i den slutna cirkeln
O
Hon har sett honom plantera stjärnor om nätterna
Hon binder sig själv
med sjögräsrep
under skutans våta trä
skymtar seglet som skjuter upp
och klyver molnen itu
Hon är trollbunden hans jakt
på den purpurfärgade skymningens skimrande önskan
om att tillskriva medvetandet den ännu oupptäckta
sjöjungfruns klagosång

En natt ska hon ta ton
och låta hans kropp falla in i hennes
En natt ska hon linda hans ljusa lemmar
och viska om blåmusslornas blänkande
bråddjupens djup
och om stillheten under vågarnas otyglade raseri

O
får bli den första att lära sig snäckornas spruckna sång
Hon ska bevara honom i sitt rödalgsnäste
bland glimmande pilgrimsmusslor
och pärlor




Fri vers (Fri form) av Skriver
Läst 65 gånger
Publicerad 2022-09-29 22:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Skriver
Skriver