Ett längtansfullt oväntat möte,
där våra ögon möttes,
och våra läppar log...
kände du detsamma som jag?

Alla känslor som hade byggts upp,
under den långa väntetiden
alla besvikelser vi känt,
allt försvann där, när vi äntligen möttes

Du var precis som jag föreställt dig,
och jag hoppas jag var detsamma för dig.
Luften runt oss fylldes av kärlek,
den riktigt omhuldade oss med sin värme,
sen skildes vi åt, och tomrum uppstod.

Men vi har båda en stor och tung
livsryggsäck att bära på,
den finns alltid där, och påminner oss
om vad vi gjort och gör med våra liv.

Min förhoppning är att vi en dag tillsammans
kan öppna våra livsryggsäckar,
kasta bort de ting som inte längre behövs,
fylla på med oss, och börja vandra tillsammans.




.