Och där stod hon!
Vällustigt lutad mot husväggen invid porten, under ett gatljus som ömt smekte hennes uppenbarelse med ett varmt och milt sken.
Lång och smäckert formad men samtidigt frodig och fyllig i det mjälla hullet, denna välska skönhet med sitt korpsvarta hår och sina mörka mandelformade ögon.
Jag klev fram till henne och utan ett ord tog hon min hand i sin och beledsagade Eder underdånigaste förtäljare in genom porten, upp för två knarrande och gistna trätrappor, och in i en ynka kammare som till brädden var utfylld av en enorm schäslong.
Ivrigt åstundade jag henne. Att få rida in detta otämjda ök vars barm hävde sig och svällde bak snörlivet, som om den ivrigt längtade efter friheten.
Tvivelsutan hade de tämligen snart sprängt sina bojor om hon icke skyndsamt begynt att lösa upp sitt snörliv och låta dem framvälla, dessa tvenne, djärves jag säga- meloner?
Jag dristar mig att tillstå att få kvinnor kunde göra henne rangen stridig vad deras storlek anbelangar.
Efter att jag skyndsamt avklätt mig skjortan och raskt begynt att särdeles sorgfälligt utforska dessa tvenne kvinnliga behag med både läppar och händer är det väl föga ägnat att förvåna att en syn som denna omedelbarligen försatte mina nedre räjonger uti den våldsammaste kalabalik!
Extatisk, intill det uthärdligas yttersta gräns förmådde jag näppeligen förmärka hur mina hosor for av mig tillfölje denna min ystra moatjés idoga kamp med mina byxknappar.
Härvidlag blottades en del av min lekamen som vanligtvis plägar vara tillfinnandes bak byxornas trygga hägn.
Rodnad och skamsen insåg jag att jag nu stod här i min fulla nakenhet och likt en avbarrad fura i vinden vajade mitt, av återhållen kättja, dunkande organ till brädden fylld med alla mina animala andar.
Åsynen av min, ovanför så nogsamt och levande beskrivna, furiösa murbräcka gjorde henne ingalunda oförnöjd, vilket hennes lystna blickar vältaligt uttryckte, och min tacksamhet över att icke ha misshagat henne kände inga gränser, varför jag högeligen fortfor med mina karesser.
Vare därmed hur som helst. Nu begynte denna kättjefulla kvinna sålunda, mer förtjust än förtörnad, att storögd besiktiga min hiskeliga ståndare, i denna dess högsta stadium och bravur, och tillnärmelsevis omedelbarligen uti ett hastigt påkommet anlopp av pur och oförfalskad lusta, så kastade hon upp sina kjoltyg varefter hon hänryckt förde min ena hand till en plats vars belägenhet I säkerligen utan vansklighet gissar och som , icke med orätt skulle kunna benämnas min trånads mål, den ljuva kalk varuti våra vällustsafter snarligen skulle blandas.
Mjuka silkesdun prydde detta njutningens berg och utlovade sprida ett tacknämligt skydd över det dävna sätet för den allra yppersta av förnimmelser.
Då hon ingalunda önskade se sig gäckad på förbemälda ståndare tryckte hon färmt ned mig på schäslongen varefter hon resolut grenslade Eder arme och oskuldsfulle förtäljare.
Med kjolarna uppskörtade begynte detta liderliga stycke nu en vild och våldsam ritt och omedelbarligen begynte vällustens sting sporra mig till att i en väldig vårflod dränka all hennes rasande lustas brand då jag lät henne till fullo översvämmas av min mandoms tribut.
Sålunda tillbragte vi, hågade för samma sak, natten lystet ursupande vällustens ymnighetshorn intill dess att innehållet begynte sina och njutningen duvnade, varefter vi bägge utmattade föll uti en vederkvickande sömn.
Sedan vi vaknat och jag vederbörligen tackat för mig skildes vi åt.
Men ack! Besmittelsens första stänk hade emellertid nu med full kraft drabbat Eder ödmjuke förtäljare.
Åh! Outhärdliga njutning!
Åh! Övermänskliga hänryckning!
Vilka floder av lycksalighet! Vilka paroxysmer av pur fröjd som översköljdes oss då vi , på det här ovan nogsamt skildrade sättet, hängav oss åt vild ock ohämmad lusta!
Alldeles kom jag att förgäta mina dagliga göromål där jag, så som en somnambul vandrade fram. Och såsom i ett töcken förflöt dagarna och det enda jag hade i åtanke voro mina nattliga förlustelser i hennes sällskap.
Föga anade jag väl då att jag senare, och dessutom mäkta kvalfullt bitterligen skulle få umgälla de sällsamma och fröjdesamma lekar som jag så ivrigt hängivit mig åt. Följderna visade sig snart betänkliga
Ack! Hade jag blott hörsammat min ömma moders förmaningar då hon på sitt sippa manér, med tillsnörpt mun och knyckande på nacken, tillhöll mig att framgent städse leva uti avhållsamhet och icke bli en lebeman i passionernas och lustans tyranni.
Men icke! Såsom den vanartige son jag var böjde jag icke mitt öra till hennes råd.
Hennes varnande sentenser lät jag, uti ungdomlig dåraktighet, falla i fåvitsko liksom ävenledes min fromma faders evinnerliga predikningar om huru man skyndsamt bör kapa de lemmar som äro en till förfång.
Nu gjorde emellertid en synnerligen kvalfull klåda kring mitt arma organ mig fuller väl underkunnig om de fatala följder slikt lättsinnigt ock liderligt leverne kunna åvägabringa en ömkansvärd och troskyldig natur.
Städse och evinnerligen skola jag förbanna denna min obetänksamhet!
Slutligen nödgades jag uppsöka en klok gumma som, efter att nogsamt ha skärskådat den del av min lekamen som hemsöktes av denna pinliga klåda och därefter betaget komplimenterat mig för redskapets sällsport ståtliga beskaffenhet, förmälde mig källan till mina kval med följande tänkvärda ord:
-Ävenledes slikt överdånigt organ kunna tvivelsutan urståndsättas av den illfundiga ohyra som understundom plägar att vara tillfinnandes uti kvinnornas sköten!
Jag dristar mig till att förmoda att min herre träget gästat någon liderliga kvinna uti vår lilla stad och i enlighet härmed har sålunda några av de små gynnarna funnit det nöjsamt att taga sin boning hos Eder, enär de måhända tröttnat på den gamla förtrogna vyn!


Varefter hon oförtövat begynte att särdeles sorgfälligt och nogsamt, måhända alltför nogsamt, ymnigt insmörja min mandoms stolthet och närliggande räjonger med en vedervärdig smörja, och detta på ett sådant sätt att min kamrat ånyo dristade sig att intaga en för honom naturlig ställning.
Härvid vederfors jag, enkannerligen mina nedre räjonger, en förunderlig värma, som skyndsamt stillade den städse rådande klådan, men i stället förärade mig en sveda av sällan skådat slag.
Hon tillhöll mig att framgent, minst trenne gånger var dag, anbringa denna smörja, denna dekokt såsom hon härförleden så nogsamt och sorgfälligt kokat ihop samt att framdeles avhålla mig från kvinnors sällskap.
Säll uti min håg umgällde jag den gamla kvinnan ett silvermynt, varefter jag tog med mig den helbrägdagörande dekokten och begav mig hem.