Du talar
jag lyssnar
orden kommer som små svallvågor,
de finner mina hörselgångar
där de sakta planar ut.
De tar sig inte upp till mitt centrum,
till mina synapser, som ska överföra
impulser som får mig att reagera,
tänka och handla.
Vad har hänt, har jag blivit totalt likgiltig,
känslokall, avtrubbad och kärlekslös?
Men någon liten synaps tycks ha reagerat,
för jag tittar på dig och säger enkelt och
med tydlig röst:
"Som man bäddar får man ligga"