Mina medmänniskor jag måste följa
och därför mitt mående dölja

Alla vill mig väl men det är
inte deras själ som mår såhär

I mitt huvud är det krig och intrig
som en enda lång och oändlig stig

När ska detta få ett slut
och inte omfamna mig i en knut

Jag är så trött att
min insida nästan har dött

Jag känner mig så splittrad
men det enda jag gör är att fnittra

Ska jag fortsätta köra
eller vad är det jag ska göra?