Konstnärinnan
Det här är en dikt till dem som väntar, dem som hoppas och dem som längtar. Kanske finns det en chans till någonting nytt.
Jag tittar ut över Brommarondellen och pratar med mina palettblad, utan att någonsin få något svar.
Jag är känd här i trakten, som Konstnärinnan den knasiga, och för att ha de vackraste fönsterna av alla.
Men ingen vet egentligen vem jag är när jag promenerar runt varje dag kring Lillsjön.
Jag ser samma människor som jag såg för tjugo år sen. Men ingen av dem ser åt mig nuförtiden.
Jag säljer sticklingar på Tradera, 20 kr styck och ingen har någonsin klagat. För pengarna köper jag akrylfärg i en affär som jag hittat på Drottningatan.
Sen går jag hem och målar mina katter. Deras stora äckliga munnar kan jag bara inte föredra.
Så jag går mellan rummen och plockar med mina blommor, som om de var antika ruiner.
Och fortsätter att vänta och längta efter något annat. Kanske kommer det en dag något nytt.
|
Nästa text
Föregående Glöden |