Inga ljuslyktor spirar i gropen
där den aska som vi sänkte ner
numer vilar i kärlek, till ropen
om den saknad vi har inför er

men i hjärtana våra så anar
en lanterna sin eld och sin strid
för vår vän som nu under små granar
snart får kyrkans och barrskogens frid

snart så växer de, vännen, som sovträd
till en skog av timida små liv
låt dess mossa få bli en velourpläd
i din saga, så lägg dig och skriv.