Mannen
som körde mig i taxi till Ögonkliniken var ifrån Afgahnistan.
Han behärskade sex olika språk.

Mannen
som gav mig synen tillbaka, ögonkirurgen, var från Irak.
Hans svenska var ganska knackig men han var en behaglig person och utomordentligt skicklig i sin profession.

Kvinnan
på apoteket, receptarien, hon som expedierade mitt recept för ögondroppar, hon var från Syrien. Hennes svenska var perfekt och hon själv alldeles förtjusande med ett leende, som gjorde patienten gott.

Mannen
som körde mig hem från Ögonkliniken igen var somalier och en ytterst sympatisk människa.
Han spelade somalisk pop-musik för mig där i taxin och berättade om hur vackert det var i hans hemland, när stäppen återgrönskade efter det första årtidsregnet.
*
Visst är det irriterande med alla desssa invandrare.