Kristina Lugn
gör mig upprörd

Hennes balansgång
får mig på fall,
snarskank i självgodheten,
tur i oturen

och tåget kommer från Narvik
i eftermiddag,
antagligen försenat,
precis som döden

Jag är en slagfärd
mellan Mamma
och förnekade barn,
jävla ungjävlar;
den ena dum och smart,
den andra smart och dum

Jag åker till något annat,
på obestämd tid

I have another country
attached

Lots of build-up there

Here I keep myself contained

A train traveling all night

I'm better off
sorting these entities
of time and place
in a space
considered distant

Brasilianaren
i min kupé
(vagn 13, jag på plats 81,
han på plats 82)
har nyligen läst Prousts
På spaning, alla delar,
och dessutom Joyces Ulysses,
men fastnat i Finnegan's Wake;
gillar allra med Italo Calvino

José är läkare, nypensionerad,
på väg till Brasiliens ambassad
för att rösta i presidentvalet;
obligatoriskt för brassar;
älskar astronomi och science fiction,
skrivit tre böcker;
en i medicin, en science fiction
och en med reflexioner

Han klottrar brasilianska författares namn
i min anteckningsbok sent på kvällen:

Mario de Andrade (1893 – 1945)
Lygia Fagundes Telles (1918 – 2022)
Érico Veríssimo (1905 – 1975)
João Guimarães Rosa (1908 – 1967)
Cecília Meireles (1901 – 1964)
Machado de Assis (1839 – 1908)
Nelson Rodrigues (1912 - 1980)

Tidigt på morgonen,
när vi flyger över rälsen
mellan Gävle och Uppsala,
ber han att få förnyat tillträde
till anteckningsboken,
för att skriva namnet på en musiker och tonsättare:

Hermeto Pascoal (1936)

Jag ser José
som en övertydlig synkronicitet;
ett glatt leende
från obegripliga
men uppenbara tillhåll
i tillvaron,
där den spräckliga Sanningen sitter
och slickar tassarna
som Gunwald Katt,
och kanske går under täckmanteln
Kuan-yin

José ingår hursomhelst
i någon slags understödstrupp
ur Alltets tokrolighet,
vilket jag noterar i anteckningsboken