Tiden nästan stannar när ögonen sluts.
Andningen saktar in och nackmusklerna slappnar av.
Huvudet glider åt sidan och sjunker ner.
Fötternas stillhet spirar upp genom benen.
Knäna sträcker ut sig innan dom sjunker ihop.
Bakom ögonen växer mörkret när hjärnan tänker på annat.
Som ett smygande rovdjur glider den genom kropp och själ.
Mellan uppblommande idéer och snirklande tankebanor.
Ett sista andetag och den slår till.
Du har fallit ner i glömskans klor.
Där dröm och vila bor.
Sömnen har tagit dig till sin lya.