Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
2022.10.05 onsdag


Förloraren

Jag vet, jag blundar för glädjen i att finnas,
jag vill inte se den längre.

Skadan är oreparerbar, för att jag inte vill annat.
Nu blev det tungt att finnas igen.

På grund av nationalsocialismen, eller?
Denna bottenlösa avgrund. Gud, kallas den.

För att Han säger det vi tänker kanske?
Jag blev er Gud, för att jag förlorade.

 




Prosa av Mats Kitok-Lundmark VIP
Läst 170 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2022-10-05 02:35



Bookmark and Share


  Niliboy
Huga ligen, vem känner sig inte förlorad ibland, å Gud är ju så långt borta!
2022-10-05

    Sefarge VIP
Djupstimulerande betänkansvärd skrivelse!
Det man förlorar i en illusion kan man
vinna i en fri Tyngdlöshet.
(om man nu klar av det?)
;)

2022-10-05

  Emanuel Sigridsson VIP
När jag läser en text som denna blir jag förstås ställd. Men det hindrar inte jag skulle vilja inleda en dialog med texten. Och om det är möjligt inleder jag med en fråga: Kan Gud endast beskrivas som en bottenlös avgrund?
2022-10-05

  Foohexa
det ska inte behöva vara så jävla jobbigt, Mats Kitok.


du vet ju vart naturen ligger :)
2022-10-05
  > Nästa text
< Föregående

Mats Kitok-Lundmark
Mats Kitok-Lundmark VIP