Inte igen, du har kämpat så hårt

välkommen hem, till det som är svårt.

Åter igen på välbekant mark

där överlevnad kräver en vilja stark.

Du önskar att allt vore annorlunda

du vill glömma, förtränga och blunda.

Men likt förbannat kan ingen styra

för vi alla tvingas dansa till ödets lyra.

Och någonstans hade du det på känn

att du skulle tvingas slåss för ett drägligt liv igen.

Men även om det är hemskt att i mörkret treva

så känner du i hjärtat att du vill leva.

Så därför möter du psykets tjur

stretandes förtvivlat på trötta ben.

För att kämpa, det ligger i din natur

likt Sisyfos med sin sten.