När någon fått till uppgift att regissera en påse,
att göra sådana saker som kan vara helt naturligt
för en lätt begagnad påse, bara att den inte verkar
'lyda' just då, kan ha sina sidor.
En man som vi kan kalla för Mats Nilsson, verkade
kunna veta en del om den saken. En film skulle bli till,
en påse hade en av 'rollerna' och den var något större
än den större storleken
av en vanlig godispåse. Påsen var huvudsakligen
vit, eller hade varit det i alla fall och nu skulle dess
rörelser i vinden kunna dokumenteras. Om den bara
hade kunnat läsa manus eller följa order.
Den som skulle kommendera, ja eller i alla fall
regissera den bar för dagen namnet Mats och just
när det hela verkade lovande och påsen visade upp
det reklamtryck som kunde ses i god bild.
Då kom det en polisbil och ur den steg tre poliser
för att den de sökte kunde vara en förrymd galning
från mentalsjukhuset i Brottby, någonstans i landet.
Hade Madeleine bott i en ort med
det namnet hade även hon kunnat tänkas vilja
flytta därifrån. Istället fortsatte hon sin kriminella
verksamhet på annan ort. Hon bröt mot lagen
mot yttrandefrihet ibland.
Kallade andra för saker som inte anstod en människa
i hennes möjliga ställning. Hon var förstås en före
detta någonting i statens tjänst och när hon
pensionerades i förtid så blev hon
än mera möjligt 'emot' andra statligt anställda människor.
Men Mats som sagt, blev omhändertagen av polisen,
vägrade svara på frågor och gick genast till en kvälls
tidning med avsikt att berätta sin historia.
När han väl blivit släppt bara tre månader senare vill säga,
identifierad av en kusin, då han vid gripandet inte haft
någon legitimation på sig. Få människor går omkring
klädd i skinnjacka,
där plånboken kan förvaras, på sig när de befinner sig
på sin egen tomt och förväxlats med en galen rymling.
Att han chockats svårt av behandlingen som han fann
själv brutal och ovänlig,
hade gjort att det inte gått att få ett ord ur honom.
Polisen visste inte vem han var och han hade
förväxlats med en livsfarlig rymling som hade kommit
till landet från södra Frankrike.
(Som du kan se av bilden är den tagen vid Karlberg,
vid Sankt Eriksbron, och inte alls i Karlstad, som en
själ först skulle kunna få som för sig. Omkring 2010)