Jag har ett ljud nästan mättat
som omger mig mer och mer med
toner för bleka för att likna

nedstigen från höga hästar
på helgen uppstånden igen ifrån de utarbetade
uppstigen till himmelen
sittande på inandningens högra sida
därifrån igenkommande till att lugna
orostankar och älta

det sker inte bara på månen
det finns blåsljud med emblem värt att stansa
hur nära kan man komma sig själv
utan att följa med när man andas ut