intar den fuktiga dagern
och allt det nya jag ser
genom tömda grenverk
möten med
gråmolnens dismatta
visst vilse utanför och
uns av moll i ohörda klanger
hör höstens vissnande växt
i kronbladens minne ekar ännu koltrastens tonspråk
dimdagars alla distanser
upplöses nu emellan oss
tillsammanssånger hörs
om än både här och där
regnet antyder också
glansen i våra ögon