I
jag ska bära dig
till bergen
till bergen de blå
där drömmarna bor

II

där uppe kan vi
vara säkra
en stund

det finns
en liten sjö där
en magisk sjö
högt uppe
på det blå berget
med det
klaraste vatten

det sägs
att den som hittar dit
och dricker av vattnet
får livet och hälsan
tillbaka

jag hoppas
få se den där
vackra glimten
av liv åter tändas
i dina ögon

III

vi strävar uppåt
längs den
slingrande vägen
mellan berget
och avgrunden

jag hör ditt hjärta slå
allt ivrigare

vägen flödar av ljus
träden
är oktobervackra
klädda i fallande
höstlöv
sprakande av färger
gult och rött lyser
som stilla flammor
i trädens kronor

det är som om
hösten ger klarhet
i alla gåtorna
jag vågar se livet
för vad det är
tänka de svåraste
tankarna

tillåta tårarna
blänka stumma
i höstsolens glitter

IV

luften är tunnare nu
så nära himmelen
att vi kan nudda molnen
med våra ögonbryn
det är en fantastiskt
vy

solens vackraste
strålar träffar
det blå berget
blir till ett regn
av ljus som sköljer
över oss
det ger mig ny kraft
fastän mina armar
har domnat

du tycks inte väga
någonting längre
sjukdomen har tärt
på dig så länge
du är så väldigt liten
som ett litet barn

men vi har hopp nu
det finns räddning

ingenting har varit
förgäves

och jag minns hur du
ständigt bar mig
i din famn
när jag var
liten grabb
bara en tvärhand hög
jag kan fortfarande
förnimma värmen
och tryggheten
den finns kvar

inlagrad i min lekamen

V

kanske är sjön och
det blå berget en myt
en hägring
en illusion
men det ger hopp
och förtröstan

jag ska bära dig
tills vi finner den
vackra stranden
vid blå bergets sjö
det sägs att sanden där
lyser som guld

där ska jag lägga dig
ned

och du ska få dricka
det livgivande vattnet

VI

vi ska sitta där
i stillhet
se ljuset från
andra sidan sjön

vänta på tystnaden

omfamna den

och vi ska minnas
det som fanns förut
innan allt försvann

för oss

och vi ska blunda

bara blunda

tills allt blir vackert igen

Peter G 20221017