Det är svårt att släppa taget om dig.

Dina ögon. Dina vackra ögon.
Är du ute efter att döda mig?
Snälla släpp taget om mig.

Jag vet inte riktigt om allt du får mig att känna är äkta.
Min själ är delad i hälften.

Ena sidan av mig vill glömma bort dig och börja på nytt.
Andra sidan av mig kräver dig och din närvaro.

Vart jag än går vill jag se dig.
Höra dig.
Känna dig.
Utan dig känner jag mig tom.

Med dig känns det som att jag bär på tegelstenar på mina axlar.
Varför är det så att jag fortfarande kräver din uppmärksamhet?

...

Jag vill inte ha det här.
Du är inte bra för mig.
Samtidigt kan jag inte sluta fantisera om dig. Din kropp.
Jag känner skam.

Visst hade du hatat mig om jag hade nämnt något om det jag skrev?
Det här är fel på alla möjliga språk och form.
Jag vill kyssa dig. Bara en gång.
Men tänk om jag blir mera besatt?

Du gör mig sjuk.
Snälla släpp taget om mig.

Varje dag stider jag med mitt inre.
Det är svårt.
Men jag måste.
Jag måste släppa taget.