Om Barbro hade färdats västerut,
jagad av ljuset som värmt hennes rygg.
Hade då det alltid varit en dag och aldrig en natt.

Då hade hon nog aldrig kunnat ana
att världen var ett klot
på sin som eviga färd i sin bana runt solen.

Hade då Barbro gått miste
om nattens möjliga spänning och spänningar?
Men från atmosfären, som väl bara syns om dagen.

Även om det där natten råder,
lampor och eldar glimmar likt stjärnljus.

Fast Barbro har aldrig tänkt sig
att bli till en satellit.

Som går i en bana kring jordens klot,
vilken i sig rusar fram under året.