Dagarna blir kortare

Från att vara barn som jagar fjärilar och skrattar
Till att bli en vuxen man, som jord blir stampad o plattad
Hur kan livet alltid gå så snett har någon fattat

Från att blommor och träd som luktar så gott
Till kol mörka tider och på känslorna sätta lock
Till att även i skogen full av syre flämta efter luft
För att all tyngd är på axlarna och vill ge upp
Från att springa glatt till mamma och dansa
Från att hoppa runt och ge sitt hundra och maxa
Till regniga dagar som blåser och båten fastnat

Livet är en enmansbåt ingen annan kan få plats
Från en solig friluftsdag i skolan där man tar sats
Med klasskamraterna käkar och hittar en badplats
Till att vara uppe på ett torn och, och kolla ner
Till att tänka att jag ska ta sats och hoppa när ingen ser

Vad hände med fjärilen och danserna?