Jag köpte framtiden för rosen-daler 

På marken låg dom små leende mjölktänderna kvar

Under Hårspännes-Fjärilarna som inte flög något mer 

Våra tårar var så hårda 

Ilskan  stockros-svart 

Vi är

Allt ni inte ser 

Bakom våran Trasade syn 

Ekar skriken mellan

Slöjor och flor 

I djupet av alla sprängda tårar 

Brister fördämningarna tillslut 

Vi är 

Bara nummer 

Som jag inte förstår 

Dom har jag aldrig kunnat räkna 

sekunderna om natten 

och dagarna innan jag dog 

Är det enda jag kan räkna

Jag framkallades negativ 

För att inte synas på dagen  

Osedd om natten drog jag trådarna ur pupporna som aldrig fick bli fjärilar 

Mina tårar trädde jag varsamt upp på radband 

Som förlåtelse 

Till puppornas kvidande 

När jag nystade ut deras skira drömmar och knypplade mardrömmarna till sorgeflor 

Jag blev uppfostrad av blunddockor 

När jag inte ville minnas vem jag var 

Lät jag dom ligga ner 

Skrattade åt deras oseende 

Det händer att jag Avundades dom fortfarande 

När linolium-mattan skaver in i min ryggrad 

Och taket skaver min stirrande syn 

Jag räknar tiden neråt 

Ur dom silkesmjuka hästsvansarna Glider fjärils-hårspännen ur

Jag plockar upp dom ibland 

Nu när pupporna är torkade och tomma 

på nätterna brinner himlen ner 

Men ingen dag ger vi upp 

Vi kommer se det om och om igen

i dom liggande blunddockorna skär jag ytliga skåror och sår förgätmigej 

Aldrig ska ni resa er 

Jag räknar decenium och timmarna som stannar mellan andetagen 

Sömlöst över oss ligger tids-skikten som en svepning 

Vi är Skriken

över mjölktänderna som inte längre ler 

det händer att jag tänker 

Att en dag händer det 

Från himlen regnar ljus ner