det blev värre på slutet
har insett att det är svårt att inse, men att man i efterhand gör det

det har gått fem timmar nu sen du hämtade dina väskor från vinden och försvann
du har packat dina väskor säkert 7-8 gånger den senaste månaden, för att sedan prydligt vika och hänga upp allt i garderoben igen
den här gången är det på riktigt

mitt hjärta blöder
men det är tyst inuti
lika ödsligt som att jag nu ska gå till sängs ensam varje natt

jag lever på hoppet att jag är så dum att jag tar dig tillbaka