... i ständig strid
med önskad förhandling
om bevarad sinnesfrid ...

Morgon
i kontinuerlig förvandling
genom en förbestämd
serie fasförskjutningar
med början som
kaospilot
vilken omärkligt övergår till
ett tillstånd som sträcker sig
mellan tankens fulla klarhet
och en i det närmaste ren idioti
som till slut mynnar ut
i ett känslotillstånd
som lätt skulle kunna uppfattas som
ett tidigt tecken på 
och hopp om 
den faktiska närvaron 
av någonting som i det närmaste
skulle kunna liknas vid 
ett begynnande förstånd ...

Det är under denna morgonstund
när jag ännu ej sovit en endaste blund
som jag för någon evighets kort sekund
med full skärpa och klarhet
kan se min egen bländande genialitet ...

... alldeles innan den verklighet
som ständigt återkommer
varje morgon 
med samma förbannade obeveklighet
tar mig tillbaka ner på jorden igen
och tvingar på mig sin realitet ...

Det är i denna belägenhet
som sängen
denna annars så förhatligt motbjudande
tomma, ödsligt kalla ensamma entitet
förvandlas till den allra mest inbjudande
och lockande angelägenhet
jag vet ...

Vill bara få krypa ner
och slippa tänka mer
Bara få somna 
och drömma mig bort
långt in i drömmarnas rike
intill dess att verkligheten
återtagit sin en gång forna karaktär
vilken jag var gång jag väl lyckas somna
hoppas ska finns här ...

... och att det som faktiskt just nu är
ska visa sig ha varit intet annat
än en återkommande mardröm ...

Inte den malström
som ständigt håller mig vaken
och får mig att ej
kunna sluta tänka på saken ...

... vilken är någonting 
jag i stilla tysthet vädjar om
ska omvandlas till ett ingenting ...

... som ger mig möjlighet
att förändra min verklighet
så att jag kan få börja om ...

... bara ännu en gång ...