Du sålde smöret tappade pengarna
och saluförde på torget dina sår
brydde dig för mycket andra
dina ovänner sökte med ljus och lykta
finna akilleshälen din
och den utnyttjade de skamlöst
tills du kände dig värdelös
med tiden lärde du dig
inte vända andra kinden till
och rustningen härdades
aldrig begravs du bland de bortglömda
tack vare din broder som gick före
med sin lykta
det är enbart dem du känner
som din egen ficka, närmast hjärtat du bär
de begraver aldrig yxan i nacken din
sanningen idag
inte till allmänt behag

lyckliga gatan bär svarta revärer