Jo visst känner jag mig ganska så gammal

där jag nu står framför mig själv i spegeln

jag ser alla årsringarnas förändringar

som nu har skapat mitt nutida jag

man kämpar tappert för att hänga med

samtidigt som man också kämpar

allt hårdare mot tidens gilla gång

en kamp man är dömd till att förlora

att söka nya svar om varför

känns numera ganska så meningslöst

i stället rätar jag in mig i ledet

och marscherar taktfast framåt med tiden

men varje nytt steg som jag tar

driver mig allt längre in i det okända

jag följer ändå mitt hjärta mot en framtid

där solens ljus ska bli ett med mitt eget

visioner av tider som jag ännu inte nått

finns där i mina dagdrömmar

där finns faktiskt ändå en hoppfull kontrast

till dagens ytterst märkliga värld

Copyright © AndLou