Folket måste sträcka
huvudet ovanför gyttjan
och behandla de hatande,

vilsna människor,

som om de vore barn
eller sjuka personer
som inte vet bättre.

De behöver hjälp,
och ett gott exempel
på en vettig människa
är en sådan förebild.

De flesta vill inte ha din hjälp,
utan spottar och kastar lera
medan du sträcker ut din hand,

eller knyter näven i förbannelser
och förtalar sanningen i tystnad.

Slösa inte tiden,
men var alltid redo
att ge en hjälpande hand

när tiden väl är inne
för den fördärvade
att söka trånga porten.

Det folket inte ska göra
är att tumma på sin heder
och sänka sig ned till samma hat.

Bara en blind person sänker sig
när Gud står där ovan som solen
med utsträckta strålar till händer.

En sådan aktör
liknar en stark
och frisk vuxen man
som brottas blodigt
med en efterbliven
skranig pojke för att
ha retat hatet inom er.

Det är idioti.

Dessa personer är
inte sanna folkets anda,
utan blinda personer
som följer samma ondska.

Men även dessa får vi
behandla med rak kärlek,
för de äro lika vilsna.

Visa både vänster och höger
att det finns en sann väg rakt fram.

Om de sedan av egen styrka
inte väljer att söka sanningen
är det deras egen förlust.

Ty ”den väg är smal
som leder till livet”.

Vilsna på en bred väg går vi,
medan få visa män
pekar åt andra hållet.

Folket är blinda,
för deras rädsla
är ögonen som skymmer
vägskälet vid varje steg.