första klunken släckte längtan, svalkan
sköljde friskt med eftersmak stark nog
att släppa ut en ensam tår

euforin släppte ner axlarna, andningen
kom som en reflex, en klunk till och där
låg han avslappnat leende i lingonriset

blundande smalt han intrycken, heligt
upprymd av stundens enkla storhet


Tredje klunken och solen kittlade till
nånstans i ögonvrån, en tår till letade
sig fram tills den försvann i en smilgrop

död stirrade han rakt in i solen, rik
äntligen efter ett helt liv av hårt slit