Många är de dagar jag längtat en dåres solroshjärta. Och ändå faller blicken på isade kristaller i former som inte kan förklaras annat än av gudars vetenskap. I allvar och fåfängans lust till det vackra karga låter jag fingrarna vitna av köld för att återge landskapets skönhet. Livets berusning solar sig över de stympade fälten. Musiken fortsätter spela i det fattiga. Och natten övergår. Mitt förstånd är en hoppets stjärna. Jag begriper det bättre nu.

Senare låter jag fingertopparna spela över din hud och kåtheten sprider sig sakta i min kropp.