Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pors

Tunnelbanan är en lysmask i mörkret och bakom varje fönster finns ett liv. I trappuppgångarna doftar det av stekt lök. När den första snön yr blir jag ett barn. Jag vill kyssa varje gatusten. Det du önskar bad jag aldrig om. Att bära skogen tätt under min skjorta. Och genom asfalten spränger lukten av pors.




Prosa av jba VIP
Läst 189 gånger och applåderad av 17 personer
Publicerad 2022-11-18 10:14



Bookmark and Share


  Kajan VIP
Att växa i det ofruktbara, blir kvar, och texten levandegör verkligen.
2022-12-02

    ej medlem längre
Den är underbar.
2022-11-28

  till E
Jag gillar mixen av lukten av miljöer här, stad och skog och sen ett önskemål. Något som aldrig ombads.
2022-11-18

  Emanuel Sigridsson VIP
Jag läser texten som om att det är frågan om att tiden är ett radband av konstruerade nu. Men visst kan sista meningen göra anspråk på att vara en begynnelse. Jag kan tänka att i dagens informationsorgie blir det allt viktigare att använda den tidsuppfattning som för mig här är för handen.
2022-11-18

    ej medlem längre
det är svårt att svara på det här.

för det är så kompakt språk.
2022-11-18

  Solstrale VIP
Tack för den ömsesidiga inspirationen…
Tänker att ordet asfalt, tar jag med mig!

Mycket poetiska, romantiska och lyriska rader! Vackert framfört!
2022-11-18
  > Nästa text
< Föregående

jba
jba VIP