En man ligger ner på rygg med benen i luften i ICA-reklamen på teve. Det är en skådespelare. Han ska få oss att köpa saker på ICA. Han ligger i sin vita dress. Det är förnedrande fast det ska vara roligt. Hurtigt, med glimten i ögat. Men det är förnedrande och ganska lågt. Inte att ligga ner och skoja nej - det är inte alls lågt. Det kan föräldrar göra och lyfta sina skrattande barn mot taket med fötterna. Det kan man göra på festen eller i gräset efter fotbollen. Men att ligga och låtsas le och manipulera sin nästa att handla... Lågt. ICA-reklamens hantverkare vill få kunden att känna igenkänning och någon såndär hemtam, familjär känsla. De är så tokiga! ska kunden tänka. ICA-Stig och vad hette den andre?

Det låg en man på golvet på T- centralen. Han var verklig. Han ville inte få oss till något. Han bara låg i sina trasiga kläder i sitt trasiga liv. Det var förnedrande och inte alls roligt att se. Människor gick bara förbi. Även jag. Det var jobbigt att han låg sådär på rygg, exponerad. Runt honom strålade reklamen och kapitalismen.

Pekoral...

Men varför finns reklam när staten inte ens kan ta hand om sin egen befolkning. Varför ska vi matas med låtsasglädje och manipulation. Varför luras vi att tro att framtiden beror på hur mycket vi konsumerar. Frågetecken.

Hur blev det såhär?

Jag ligger på golvet i personalrummet och känner mig förtvivlad. Jag har nyss fått veta min nya lön. Jag går sönder i arbetslivet. Jag kommer inte få någon pension när jag blir gammal. Jag kommer inte att hålla. Jag kommer inte hålla och det funkar inte att ligga såhär heller. På golvet. Om en kollega skulle se mig... vad skulle den tänka? Men jag måste få ligga ner, jag måste. Ett tag. Det är det enda som känns vettigt.