Mina ord är det?

sköra på något vis

bräckliga 

just idag?

inte som jag?

på riktigt?

vem är jag egentligen?
viskar jag undrandes

och jag svarar mig 

jag är min själ 

och inte mitt skal? 

jag hör hur hon talar om mig

med ord

men idag vill jag inte lyssna?

idag       vill jag inte vara?

den jag är?     just idag?

så     idag är jag inte bara hud

idag är jag någonting mer?

connectad      

med henne

precis som igår

när jag mediterade 

och känslan dröjer sig kvar?

den där pirrande känslan jag har 

när jag inte känner mig?

så ensam 

bara så levande och stark 

när jag känner henne

nära 

inuti

har sett henne igår

träffade henne     då vi möttes där

långt borta

bortom stjärnorna     på himmelen

där jag svävade 

viktlös 

som en ängel på ett moln 

renad av ljuset   
nära

kärleken jag kände då

går inte att förklara i ord?

varm ända in i själen

ända in i

evigheten

i universum bor hon

och hon är stark och fin

inte alls

som som jag?