blåsa fria i vinden
allting började
med ingenting
vi kom från evigheten
till livet
en paus
ett hål i oändligheten
andas
djupt och
långsamt
i ekens skugga
smakar noggrant
på den kyliga friska
höstluften
vill njuta
så mycket jag kan
känner tacksamhet
över allt det vi har
som vi ofta
tar för givet
först är vi ingenting
sedan är vi allt
livet kan vara
nästan magiskt
förförande
men vi är fångar
allt vi upplevt
bär vi med oss
livets väv
kräver ingen
plats
tunnare och
skörare än något
annat i universum
nästan omärkligt
förlorar vi
en dag i taget
som vatten
som rinner
nerför tidens fors
vi försöker hålla kvar
och kanske fångar vi
någon försvunnen
sekund emellanåt
stannar tiden
ett ögonblick
av ett ögonblick
allt räknas ned
tills evigheten
kallar oss tillbaka
solens strålar
så fulla av liv
skuggar ögon
med hand
ser blå himmel
sprucken genom
trädets grenverk
fötter mot jord
ryggen mot stam
markens tystnad
ängens gråa
gråtande gräs
du är med mig
alltid i mina tankar
kärleken denna
urstarka kraft
allt är förunderligt
ordnat min älskade
allting är
mer ömtåligt
mer sårbart
än vi någonsin anat
ju mer vi lär oss
ju mer vi vet
desto mindre förstår vi
allt ska bli
till stoft till slut
du och jag
en dag
ska vi blåsa
fria i vinden
Peter G 20221121