Jag såg en
man på gatan,

som grät.

Jag ville trösta.

Jag såg ett
tyst moln
ovanför
som inte kunde
regna.

Jag vet inte

jag hade paraplyet
uppfällt..

ej en näsduk
i fickan,

den kanske
flög
över floden
av tårar,

näsduken,
kanske kvar
på
nattduksbordet
där jag försökt
gråta
så många
gånger

för jag,
lika död
som
lyktstolparna

där glödlamporna
slocknat
för längesen.

utan paraply
i regnet.