Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den elaka kusinen


Det skriker inne som ute, ute som inne.
Fast egentligen är det bara öronbedövande tomt. "Man kan höra en knappnål falla" vad fan nu det är. En speciell nål att sy knappar med? Den tiden är förbi, den tiden har aldrig varit.

Som med all tid som bara flyter. Alla röster som dör bort, utom den som drar ihop mina läppar och lämnar rynkor efter sig, rynkor och sönderbitna tänder. Kinderna är så strama av intorkad tårvätska och strupen skrumpen av leda.

Det ekar i rummet, i rummet utanför mina fyra väggar, där ekar tystnaden.
Men man säger att tystnaden inte alls är tyst. Man säger att i tystnaden hörs alla ljud vi annars inte hör. Jag hör bara den gälla stämma som ohämmat slår med sin hammare mot mina tinningar.

Jag faller in i slö underhållning och dess rörliga bilder som konkurrerar ut mig för en stund. En stund av inbillad vila.




Fri vers av Emmeline
Läst 96 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2022-11-22 21:45



Bookmark and Share


  soligajag_1 VIP
Vilken fantastisk inre berättelse om ditt mående , visst förstod jag rätt att du har haft en tuff dag med "demoner" som dunkar och bankar , i tystnaden befinner sig oljudets "terror".


2023-01-14

  Anya VIP
En stark text med fokus på det inre skeendet. Känner igen mig. Tack för att du delar.
2022-11-24
  > Nästa text
< Föregående

Emmeline