Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Snarast

Morgon i vinterparadiset, jag hör bullret utanför mitt hus.
Ljusan dag, en slags vinter här i södra Sverige.
LIVET har sina brytpunkter, pudelns kärna: alla ska vi dö någon gång.

Samma visa varje dag, enformigheten är icke mänsklig.
Klagar jag kanske över min situation som pappa?
ELLER MEDBORGARE.

Nej! och åter nej, inte så värst.
Den enda plikt vi har är att vara människor.
Om natten kommer ett hårigt monster emot mig,
i drömmarna är jag långt borta,
tystnaden läcker avsaknaden av ljud.

Martyren, den avundsamme och den avundade,
kommer att vitra sönder av harm en natt.

Snart är året slut och vi får börja där vi slutade.




Fri vers (Prosapoesi) av Michael Saedén
Läst 35 gånger
Publicerad 2022-11-24 11:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Michael Saedén