-

Gösta han dansade själv i logens ena hörn

Nära där gamla smutsiga höbalar låg

Själv var han van och inte störd av dess lukt

Men anda nära hörnet trodde gubben stank av lort

Stank som gammalt mögel samt surt som rutten mört

-

Från hörnet sneglade han försiktigt bort mot ett livligt bord

Fullt av svettiga damer satt där och som nu av dansen hade fått nog

Runt bordet var en speciell tant som vänligt såg bort mot just det hörn

Där gubben nu med blicken på sig sträckte sig extra likt en kungavakt med gevär

”Stå kvar här eller avancera?” tänkte gubben om hans stategiska val

-

Rädd som en hare stod han fastfrusen bakom en illaluktande höbal

Men damen reste sig modigt och vände sig sedan tvärt bort

Från bordet med alla damer som med svettiga kläder glatt förde skvaller i galopp

Till Gösta vid rutten halmbal och mitt bland lukten av mört

Satte hon den fina damen sig på en av balarna bredvid gubbens uppstampade ståplats

-

Sakta sträcktes hennes lena hand mot hans rynkiga kind

Smekte den ömt och utan ord sa gesten att han var speciell och väldigt fin

Rörd av den beröring han så sällan eller aldrig tidigare i livet fått

Kanske fråns hans mamma innan hon dog när han endast var 9 år blott

Nu glömde han sin rädsla för alla andra folk som annars skrämde honom så

-

Med tårögda ögon viskade gubben med en tandfattig mun till damen att:

Livet har aldrig varit lätt men kampen kunde nu ha varigt

Tusendubblat svårare eller gångrad med miljoner bara jag sen hade fått

Närhet och kärlek genom din smeknings ömma strök, just som i natt

Din kravlösa gåva till en främling som mig skänkte allt jag någonsin önskat få

-

Bandet med dig är nu bundet i mitt hjärtas eviga lysande sal 

För du såg mig som jag är trots min plats och stanken jag bar

Ingen kan veta varför ensam i hörnet utan någon jag stod

Du frågade inte heller utan gav mig bara kärlek och jag gav dig min tår

Damen försvann sen bort från Gösta när bandet blev tyst

-

Natten hade kommit och ut till skogen gubben åter gick

Sängplats bland granar och mossa under kristallklara stjärnor han fick

Värmd av den ängel som ömsint hade tinat en isande kind och hans frusna själ

Ikväll lyser stjärnorna lite extra i skogen som utgör hans värld.

-