När vinden mojnat dagen känns trygg,
ovädret drar bort från vindpiskad rygg.

När inre ärren med sin oro släppt sitt grepp,
ett leende från tystnadens längtande läpp.

När fötterna många år känts tunga,
dagar nätter känts gunga.

När drömmen blir till verklighet,
stilla lugn, känslor inre varm het.

När tid och rum stått stilla,
"tystnad tagning" Magnus Uggla mår så illa.

När sista ordet tagit sin plats i denna nakna dikt,
för kung, prins fosterland, poesins berörande plikt.

När tårar söker svaren finna,
lösning hjärnan söker uppfinna.

När steget är taget,
på dörren en skylt upptaget.

När ondskan en ung kvinna låter försvinna,
"missing people", polis söker henne finna.

När vi läser, när vi ser, när vi hör,
hjärtat gråter känsla så förbannat inre skör.
(R.I.P vila i frid Tove)
Må rättvisan finna den/dom skyldiga.

JS Örjan